Bengt – Vasaloppsåkaren från Lappland!

Bengt bor fint ett längre stenkast från Kalixälven. På tomten har han byggt ett antal hus o förråd för olika syften. Ett med ved o nåt med snöskoter o en gäststuga mm.
Från fönstret har han fin utsikt ned över ängen o vid slutet, Kalixälven. Själv tycker han inte det är så märkvärdig utsikt ”det är bara Kalixälven”. Stugan han bor i är ganska liten och enkel. Den är mysig. På verandan trängs stövlar o skogshuggarkläder.
När man kommer in så trängs andra saker lite här och var. Laila från hemtjänsten lämnar mat för hela helgen. När hon öppnar kylen så hittar hon mat som inte bör ätas. Det är portioner från hemtjänsten som är för gamla.
-Bengt, vet du nu vad jag gör, så att du inte äter upp det här, nu ställer jag ut maten på altan så ger du det till fåglarna, som du brukar göra.
– Nej vet du vad, jag ger inte dom nån dålig mat.

Favoritmat: Abborre rökt eller kokt

Rönnbären lyser röda men han har inga planer på att göra något av dem, de är för unga buskarna, säger han.
Laila frågar om Bengt har problem med getingar då hon får syn på hans hallonbuskar.
Nej jag har inga, getingar är inga problem när man inte stör dom.
I Vittangi så kan de inte ens gå ut o plocka hallon, de äter upp alla hallonen, det är enorma svärmar, det är problem med dom, nu fortsätter hon.

När Laila åker så tittar Bengt in i kylen o frågar vad det är för dag. Det är fredag svarar jag. Ja de här portionerna håller väl ett par dagar men jag tar dagens rätt så blir det rätt pratar Bengt för sig själv o ställer tillbaka lördags o söndagsmaten in i kylen.
Det är som faan när man blir gammal, man skulle skjuta sig egentligen. Man är ju bara till belastning.

Bengt bor bredvid föräldragården i Parakka och fyllde 80 år i våras. Han ser stark ut för sin ålder, spänstig. Ögonen lyser av jävlar anamma och han berättar gärna om sitt liv.

Det är konstigt att man lever, jag har varit mycket under jord o jobbat. Jag var på NCC där vi först gjorde tapparna i Malmberget på 1045 meters nivå. Jag gjöt tapparna som användes för att fylla malmvagnarna under jord.

– Hur var det att jobba där, tyckte du om jobbet?
– Jo det var bra. Det var alltid samma klimat, det var 8 grader varmt året om. Det var en fördel, du behövde inte kolla vad det var för temperatur o byta kläder. Men det var annars en ganska dålig miljö med dålig luft. Klockan halv sju åkte vi ner i gruvan och vi jobbade 46 timmar varje vecka. Det var långa dagar.

Bengt har varit med om fyra hjärtattacker. Han berättar att han har ett hjärtfel precis som hans far och farfar som båda dog av hjärtinfarkt i sömnen. Bengt fick sin första hjärtinfarkt då han satt på en skoter och for av.
Jag dog egentligen då sa sjuksystern men vaknade av att ansiktet var under snön och den kalla snön hjälpte mig tillbaka o väckte hjärtat till liv igen. Jag slet och fick till slut upp skotern igen och nästa dag var jag ute i skogen igen. De tre hjärtattackerna som jag har haft efteråt har gjort att jag blivit svagare.

– Finns det nåt som du saknar?
– Ja min fru saknar jag för det första. Det var ett hårt slag då Marianne dog förra året i cancer. Vi hade varit ihop i över femtio år, det var inte så lätt. Vi träffades när jag muckade 13 maj då jag fyllde år, på tåget.
Hon har ställt upp för familjen o allt. Hon var hemmafru o hade så dålig pension o var så orolig hur hon skulle klara sig om jag skulle gått bort. Men det blev inte så. Jo det var hårt men det ska vi alla gå igenom, man måste tänka så. Hon blev 75 år. Men vad kan man göra, det är inte lätt. Det var ett hårt slag och det är hårt ännu. Jag blir ledsen när jag tänker på det. Nu har hon förlorat två fina somrar också.
Man må vara hur hård som helst men sånt där det tar hårt på en, det är bara så.
Hon var så lugn alltid. Det ordnar sig sa hon alltid och det ordnar ju sig. Det är en del som har den där förmågan.

Vi sitter tysta ett tag sen frågar jag Bengt var han gjorde lumpen?
– Jo det var speciellt, jag sökte till jägarskolan och kom till Lv7, det var ett bra ställe. Det hade jag räknat ut, man skulle inte söka dit man ville. De gör tvärtom de där militärerna. Jag gick upp 18 kg på 8 månader. Komma från tungt skogsarbete till sånt där lätt, fy faan. Det var bra mat, då gick man upp i vikt. Sen hade jag ett helvete att motionera bort det där.

Vad gjorde du i lumpen?
Det var nästan som ett civilt jobb, jag eldade i baracker o annat. Jag träffade en Sandström där som åkte skidor o han ville inte åka själv så jag följde med o då blev man hungrig o det var bra mat så så gick man upp i vikt, fy faan.

Min far började i skogen o jobbade sen i gruvan han också. Mina föräldrar hade 6 kor o får o häst hade dom.
Han sa farsan när han började i gruvan precis före kriget att de kunde jobba övertid hur mycket de ville för tyskarna behövde ju malm, de rustade ju och det visste inte svenskarna om. Han jobbade på handlastning, vilket öde. Han hade bara en skyffel o så fyllde de vagnarna.
Mitt första jobb var i skogen då jag var 15 år och hade slutat skolan. Man for till skogen med timmersvans, huggkrok o yxa.

Ett råd till en ung människa: Inte jaga upp sig i onödan utan vara lugn, fast jag har ju haft lite humör men man har försökt att lugna ner sig.

– Det kan inte vara så roligt att jobba en kilometer under jord. Det är ju ganska säkert men har du otur så kan du dö första dagen du går under jord.
Jag minns den där lastbilsföraren i Malmberget. Han måste ha haft en jävla otur. Han skulle bara köra en dag där i gruvan, hans kompis var borta, sen skulle han åka hem på kvällen med bilen. Då fick han ett skut (bergblock med oönskat stor volym) över hytten och då var det ju gonatt. Det är som om nån hade räknat ut att han skulle gå bort, det är konstigt det där.

Jag tycker sommaren är bäst även om jag har åkt mycket skidor så tycker jag det. Jag har varit till Mallorca en gång men det var inte nåt märkvärdigt, 10 grader varmare än här ungefär. Jag har även varit i Stockholm och Helsingfors, genom facket.

1965 åkte jag Vasaloppet, då vann Janne Stefansson. Det blev bara en gång, man hade inte råd, jag hade ju fyra ungar då. Jag åkte på 6 timmar och två minuter. Jag fick starta i sista ledet och förlorade då en timma på det i uppförsbacken. Det var 25 grader kallt i starten på morgonen vid åttatiden. Det var fint o åka, det var bra före hela vägen eftersom det var så kallt på morgonen.
Jag hade köpt Järvinens skidor för 100 kr, det var träskidor. Men det gick o åka på dom också. När man kom i mål så var det som vantar under skidorna. Vi vallade men det åkte vi bort efter två tre mil. Det var lite över 5000 personer som kom i mål. Jag var 633 i mål. Jag förlorade tid där i starten. Man var tvungen att köra om 20-30 personer åt gången för det fanns bara två spår på den tiden.

En gång när jag åkte skidor efter jobbet, det var mörkt då, så brukade jag kolla tiden efter 7,5 kilometer. Det var där man vände och jag brukade ha klockan i fickan. När jag kom hem så upptäckte jag att klockan var borta. Då hade jag stoppat ner den på utsidan. Den kvällen åkte jag tre mil eftersom jag åkte rundan igen o hittade klockan. Hade det snöat eller varit storm så hade ju klockan varit borta.

Bengt tar med mig ut på gården o visar mig hur man fäller träd med motorsåg. Han rör sig i skogen och kvistar o ordnar som en ungdom. Det småregnar.

Bengt berättar att han gärna sitter på sin altan o tittar ner mot Kalixälven. Eftersom det blåser lite nere från ängen o älven så är det sällan knott där förklarar han.
Björnen har varit här fem år i rad nu. Den kommer i slutet av september. Den är grå på ryggen så det är en gammal björn.

Det är som att jag inte vill åka därifrån och Bengt vill inte släppa iväg mig men fler berättelser väntar på att berättas nån annanstans.

ÄR DU UNDERSKÖTERSKA ELLER VÅRDBITRÄDE?Missa inte vårt NYHETSBREV - GRATIS!

Kommentera gärna eller lämna ett tips på någon som jag borde uppmärksamma!

Skriv din kommentar här!
Skriv ditt namn här